Det värst och det mest fruktade hände Leslie var 4veckor sen.
Natten/Morgonen mot Fredag den 23/3 kl 05.00 vaknar med panik.
Hör hur Leslie låter mycket konstigt som gör att jag känner nu är det
något väldigt fel som händer. Flyger upp ur sängen och springer in i vardagsrummet,
där står Leslie i soffan och försöker spy, och det ljudet som kom från magen
och hela henne var smärta. Så ont som hon hade just nu.
Tar ner henne och börjar vifta på svansen. Och jag ser magen..
Tanken var bara NEJ NEJ NEJ NEJ inte detta. Magen var hur stor som helst
såg ut som att hon skulle spricka när som helst. Jag och Martin har bara
kontantkort som ej går att ringa till jourvetrinären. Så får först ringa till
mamma och förklara att Leslie har fått magsäcksomvridning som sen
ringer till vetrinären. Så ringer vetrinären upp mig på min mobil,
och frågar hur snabbt vi kan komma till gammelstan.
Vi bestämmer att vi ses där kl 06.00. Det hinner alltså gå 1timme
innan vi får komma in. Men vi där utanför 05.40 och väntar på att
bli insläppta.

När en djurskötare väl öppnar dörren får vi vänta där inne ytterligare
en stund. Leslie ligger nu mitt på golvet i receptionen och håller
bokstavligtstalat på att dö. Hon ligger på sidan och flåsar och drägglet
rinner. Jag ligger ner breve henne och tårarna sprutar och jag själv
har världens panik. Min älskling håller på att gå ifrån mig i min famn.
Nu kommer vetrinären, jag har inte riktigt minne kvar här då jag var helt
utom mig här. Vi röntgade magen. Sen sattes det chockdropp på henne,
rakade båda frambenen in med kanyler. Det lyssnades på lungor och hjärta.
Här säger vetrinären till mig att hennes hjärta är mycket påverkat..
där gick jag sönder totalt.. Hon frågar om vi ska operera, JA självklart säger jag.
Hon påpekar att hon kan ej säga utgånen då hennes hjärta var så pass
påverkat just nu.. Hon springer iväg och förbereder.. Där ligger Leslie
på undersökningsbordet och jag står breve med hennes huvud i mina armar
och jag känner bara hur allting håller på att förändras. Jag strök hela henne
och ville känna hennes päls under mina fingrar en sista gång.. Tänkt att detta
kanske är sista gången jag får känna henne. Jag viska i hennes öra att du fixar
det här du måste, jag vet att du gör det min älskade vän.. Hon orkar inte hålla
upp sitt huvud själv så tyngen av henne i mina armar var som betong i mitt
hjärta. Min älskling håller på att dö mitt framför mina ögon..

Vetrinären kommer tillbaks och säger att hon hoppas att det kommer gå bra.
Tar av hennes halsband och koppel och dom sätter på sitt. Och tar med Leslie
ut ur rummet nu. Vi stannar kvar för att hon inte ska se att vi går ifrån henne.
Klockan är nu 06.15..

Bilresan hem var så tom, jag kände hur tom jag var.. Ville inte känna nånting..
Åker hem och Martin åker på jobbet.. Jag är så slut nu och lägger mig och sover en stund.
Ca 09.40 ringer det i telefonen. Jag ville så gärna svara men ändå inte, för tänk om
det värsta skulle hänt och få höra det.. Jag svarar och hon säger att Leslie håller på
att vakna upp från narkosen och än så länge är hon stabil.
Glädjetårar kommer i en hastighet jag inte kan rå över, får svårt att få fram ord.
Men kommer ihåg att jag tackade och var så fruktansvärt tacksam.
Dock säger vetrinären att krisen inte är över än. Hon måste få återhämta sig
och se hur det kommer gå, därför ska hon ligga kvar några dygn.

Lördag ringer vetrinären upp och berättar att allting ser bra ut fortfarande.
Men Leslie är jätte stressand och orolig, dom får inte i henne särskilt
mycket mat eller vatten. Vi kommer fram till att Leslie kommer tillfriska
fortare hemma. Får hämta henne kl 18.00.
Vilken lycka, gå ej med ord att beskriva.

Jag får bädd på golvet i vardagsrummet och sova med Leslie dom kommande
dygnen. Riktigt jobbigt att se henne så. Vi hade mat & sov klocka.
Hon skulle ha 1dl uppblött foder/mål. Vilket blev en halv dags ranson
på ett dygn för henne. Hon fick inte äta så mycket mer för magen,
vikten rasa ju för varje timme kändes det som typ.

Vi tog oss igenom dom första dagarna bra ändå. Hon fick ont varje gång
hon åt så fick en massa mediciner utskrivna + rimadyl som sen visade sig
att hon inte tålde. Blev en akut sväng Onsdag natt till vetrinären då
hon blev dålig. Men det löse vi enkelt med ett nytt fentanyl plåster på ryggen
bara som smärtlindring, hon mådde bra dagen efter. På Måndag har det gått
10 dagar dags att ta bort häftklämmerna. Det gick fint och såret hade
läkt ihop bra också.

Nu har vi ändå en bit kvar att åter komma, 4 veckor senare.
Lite tunn än. Men hon får bara äta uppblött mat och inte fulla givor.
Utan hon ska äta flera gånger om dagen. Så även vatten.

Orsaken till att hon fick magsäcksomvridning var att hon drack upp
en full skål med vatten under natten. Hon har just börjat löpa,
och hon brukar dricka en del innan hon börjar.

Mitt älskade älskade hjärta! Du får aldrig mer skrämma mig så där.
Det är alldeles för tidigt... vi har mycket kvar tillsammans,
en hel livstid räcker inte.. jag vill ha dig alltid här hos mig..